Clear-headed writing

en följdserie i flera delar – sista delen!

Sista delen - han har sett Gud.

Han berättar att han fick se Gud döma en man som syndat. En man som begått mord. Gud var lugn på rösten hela tiden, aldrig höjde han den eller blev arg. Han säger att han hörde Gud tala med mannen och säga att han inte skulle oroa sig. Mannen skulle nu få ett nytt liv, vara levande igen. Min herre till gäst berättar att Gud förklarade att eftersom mannen hade tagit ett liv skulle han därför nu få byta det med sitt; han skulle veta hur det var att dö. Han skulle dö. Men han var förlåten och välkommen. 

”Varför jag fick se detta förstår jag inte. Men jag är tacksam. Vissa går genom hela livet utan att tro, utan att uppleva någonting. Jag har levt och jag har sett.”

Hans sinne och hans hjärta har varit öppet!

The end.

en följdserie i flera delar

 

Åter igen en spännande berättelse som utspelar sig i garaget. Min herre till gäst berättar om ett otroligt vitt sken, men ändå inte bländande. Men så vitt att allt försvann. Hän säger att han såg genom allt. Han såg genom bilen, han såg träden bakom huset. Det var ett obeskrivligt vitt sken, men väldigt vitt. Fem personer kom till honom. De brydde sig tydligen inte om väggar eller om bilen utan gick genom allt och stannade framför honom. Han berättar att han var lugn och försökte prata med dem, medan jag nog hade varit rätt paralyserad..  Men de svarade inte. Han berättar hur han då upptäckte att om han kollade på deras pannor kunde han se vad de tänkte.

 - "Och om jag kunde se deras tankar, så kunde nog de se mina också!"

 På det viset började de kommunicera. Och pratade länge.

De visste allt. Deras intelligens var enligt honom sjufaldigad våran. Han berättar att han kunde fråga om sina förfäder och få utförliga beskrivningar av deras leverne. Och han kunde även fråga om framtiden, och få svar. 
Han upprepar flera gånger att deras intelligens är ofantlig. De berättade för honom att livet på jorden bara är en bråkdel av vad livet efter är och vad det har att erbjuda..

Så här pratade de i tjugo års tid, ibland uppemot 30 minuter. De kunde samtala om allt mellan himmel och jord och mer därtill. De berättade sådant för honom som han aldrig kunnat tänka sig, sådant man som människa inte kan tänka sig. Han säger att hans huvud fylldes till bredden av information efter varje samtal. De berättade för honom om att hans tre svågrar skulle gå bort inom en snar framtid (kanske även hur?) men han trodde självklart inte det. När så den första lämnade jordelivet kastade han bort det som en tillfällighet. Men de hade rätt, alla tre gånger.

Han säger att har givetvis inte kunde berätta för någon att han redan vetat om det i förväg. Det går inte att bara gå fram till någon och säga sådant. 

 - "Besökarna berättade sådant som man inte kan prata om med andra, då tror de en är *snurrar fingret vid tinningen* galen. En av de jag berättade detta för svarade att den första mannen (se förra inlägget) troligtvis kom för att se om jag skulle skita på mig”

Han tror själv också att det kan vara så, att de kom just för att testa honom. För att se om han var mottaglig för all den information de hade. De behövde nog någon att prata med tror han. Men till slut vart det för mycket, berättar han. Det var alldeles för mycket information för hans hjärna, alldeles för överväldigande information.

 - "Vår intelligens klarar det inte, men deras är så mycket större. Jag var tvungen att be dem sluta. Och en sådan sorg har jag aldrig sett hos någon som när jag sa det. När jag bad dem sluta. Men de förstod, de visste."

mer..

en följdserie i flera delar
 

För er som finner detta lika intressant som jag gör så kommer här ännu en rysare. Denna är lite kortare, men ack så spännande. 

Min herre till gäst berättar om en dag då han som vanligt gick in i sitt garage, men han var inte ensam där. I garaget stod en främmande man. Mannen syntes bara en kort stund, efter några sekunder hade han försvunnit. Han berättar att han, precis som jag, trodde att det bara var inbillning tills det hände igen. Den här gången såg han honom i ca 30 sek. Därefter tog mannen tre steg åt sidan och försvann igen, nu började det gå upp för min herre att det inte var någon synvilla.

Tredje gången, några veckor senare var mannen i garaget kvar uppemot 1 minut. Han berättar att han började tala med honom för att höra vad han ville och samtidigt tog några försiktiga steg mot honom. Men den främmande uppenbarelsen tog åter igen tre steg åtsidan varefter han vände huvudet och tittade rakt på honom och försvann.

Han berättar att mannen i garaget såg honom rakt i ögonen, som om han ville granska honom.

mystiskt mystiskt.

 

Sugen på mer? Lugn bara, det kommer..

en följdserie i flera delar


Nog trodde jag att något mäktigare än det där kan nog inte hända, särskilt inte när det gäller björnar. Tänkte ni precis också det? Ja, då hade ni lika fel som jag hade. Vad denne herre varit med om slutar aldrig förvåna mig..

Han berättar om en annan gång. En dag då han var ute i skogen och vandrade, om det var bärplockning eller annat nämner han inte. Det kan ha börjat med en lekfull knuff på ändan den här gången med, det förtäljer inte historien, men det slutade hur som helst med närkontakt i högsta grad.

- Jag har varit så nära björn att jag känt hans blöta nos mot mitt ansikte.

Jag tror, givetvis, att det var ett hotfullt möte och funderar på hur han lyckats överleva. Mina farhågor stillas när han fortsätter berätta att björnen på något vis omslöt honom (Jaa, tänker jag, han tänkte väl mosa dig?). Som en mor som skyddar sitt barn säger han att björnen skyddade honom. Jag tänker att min herre till gäst har oerhört bra hand med björnar!

- Han stod på min fot och det kändes tryggt. Han skyddade mig.

Jag ser björnen framför mig som en stor lurvig mur skyddandes en liten man, ett rätt så effektivt skydd skulle jag vilja påstå. Mot vad han skyddade honom vet han inte, och jag tror nog inte att jag skulle vilja veta det heller.



Det kommer mera..

en följdserie i flera delar


Trodde ni att det var slut där? Att hans samtal med denne problemtyngda man var det mest häpnadsväckande?
Tänk om. Det kommer mer.

Nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att fråga om detta möte. Jag frågar och han svarar. Han har varit med om så mycket så att han inte vågar berätta allt i rädsla för att anses galen. Han frågar om jag någonsin har mött en björn; det har jag inte, jag har inte ens sett en ute i det fria. Mer än 10 gånger har han mött björn i skogen och aldrig någonsin känt sig hotad. Vissa möten har tvärtom varit lekfulla. Såsom de många gånger han under sin bärplockning blivit knuffad på ändan av lekfulla björnar. Jag hade snarare blivit livrädd än skrattat jag, men det kanske bara är så jag föreställer mig möten med björnar..

Han berättar om ett särskilt häpnadsväckande möte på ett kalhygge. Han var ensam och hade rast i arbetet när han ser en björnhona med två ungar komma lunkandes från skogskanten. (Ungefär nu hade jag sprungit för livet alternativt svimmat av rädsla!) Han berättar att han sitter kvar, lugn och trygg efter många andra möten med vänliga björnar. De går mot honom och stannar några meter bort. Modern ser på när ungarna lekfullt närmar sig min herre till gäst. (Nu hade jag definitivt svimmat!) De leker vid hans fötter. Han ser upp på björnhonan och mäter hennes blick, hon är lugn och i blicken döljer sig något större; hon är stolt!

Han visar hur björnhonan sträcker på ryggen och liksom strålar av stolthet. Hon kom till honom för att visa sin stolthet; sin familj. Hon sträcker på ryggen flera gånger och han ler. Han säger att han aldrig trodde att en björnhona kunde vara så stolt över sina ungar, aldrig.

Och jag håller med honom; aldrig trodde jag att en björnhona skulle leda sina ungar fram till en främmande människa för att visa honom sin stolthet. 

stay tuned, there's more to come!