Clear-headed writing

en följdserie i flera delar – sista delen!

Sista delen - han har sett Gud.

Han berättar att han fick se Gud döma en man som syndat. En man som begått mord. Gud var lugn på rösten hela tiden, aldrig höjde han den eller blev arg. Han säger att han hörde Gud tala med mannen och säga att han inte skulle oroa sig. Mannen skulle nu få ett nytt liv, vara levande igen. Min herre till gäst berättar att Gud förklarade att eftersom mannen hade tagit ett liv skulle han därför nu få byta det med sitt; han skulle veta hur det var att dö. Han skulle dö. Men han var förlåten och välkommen. 

”Varför jag fick se detta förstår jag inte. Men jag är tacksam. Vissa går genom hela livet utan att tro, utan att uppleva någonting. Jag har levt och jag har sett.”

Hans sinne och hans hjärta har varit öppet!

The end.

en följdserie i flera delar

Åter igen en spännande berättelse som utspelar sig i garaget. Min herre till gäst berättar om ett otroligt vitt sken, men ändå inte bländande. Men så vitt att allt försvann. Hän säger att han såg genom allt. Han såg genom bilen, han såg träden bakom huset. Det var ett obeskrivligt vitt sken, men väldigt vitt. Fem personer kom till honom. De brydde sig tydligen inte om väggar eller om bilen utan gick genom allt och stannade framför honom. Han berättar att han var lugn och försökte prata med dem, medan jag nog hade varit rätt paralyserad..  Men de svarade inte. Han berättar hur han då upptäckte att om han kollade på deras pannor kunde han se vad de tänkte.

 - "Och om jag kunde se deras tankar, så kunde nog de se mina också!"

 På det viset började de kommunicera. Och pratade länge.

De visste allt. Deras intelligens var enligt honom sjufaldigad våran. Han berättar att han kunde fråga om sina förfäder och få utförliga beskrivningar av deras leverne. Och han kunde även fråga om framtiden, och få svar. 
Han upprepar flera gånger att deras intelligens är ofantlig. De berättade för honom att livet på jorden bara är en bråkdel av vad livet efter är och vad det har att erbjuda..

Så här pratade de i tjugo års tid, ibland uppemot 30 minuter. De kunde samtala om allt mellan himmel och jord och mer därtill. De berättade sådant för honom som han aldrig kunnat tänka sig, sådant man som människa inte kan tänka sig. Han säger att hans huvud fylldes till bredden av information efter varje samtal. De berättade för honom om att hans tre svågrar skulle gå bort inom en snar framtid (kanske även hur?) men han trodde självklart inte det. När så den första lämnade jordelivet kastade han bort det som en tillfällighet. Men de hade rätt, alla tre gånger.

Han säger att har givetvis inte kunde berätta för någon att han redan vetat om det i förväg. Det går inte att bara gå fram till någon och säga sådant. 

 - "Besökarna berättade sådant som man inte kan prata om med andra, då tror de en är *snurrar fingret vid tinningen* galen. En av de jag berättade detta för svarade att den första mannen (se förra inlägget) troligtvis kom för att se om jag skulle skita på mig”

Han tror själv också att det kan vara så, att de kom just för att testa honom. För att se om han var mottaglig för all den information de hade. De behövde nog någon att prata med tror han. Men till slut vart det för mycket, berättar han. Det var alldeles för mycket information för hans hjärna, alldeles för överväldigande information.

 - "Vår intelligens klarar det inte, men deras är så mycket större. Jag var tvungen att be dem sluta. Och en sådan sorg har jag aldrig sett hos någon som när jag sa det. När jag bad dem sluta. Men de förstod, de visste."

mer..

en följdserie i flera delar
 

För er som finner detta lika intressant som jag gör så kommer här ännu en rysare. Denna är lite kortare, men ack så spännande. 

Min herre till gäst berättar om en dag då han som vanligt gick in i sitt garage, men han var inte ensam där. I garaget stod en främmande man. Mannen syntes bara en kort stund, efter några sekunder hade han försvunnit. Han berättar att han, precis som jag, trodde att det bara var inbillning tills det hände igen. Den här gången såg han honom i ca 30 sek. Därefter tog mannen tre steg åt sidan och försvann igen, nu började det gå upp för min herre att det inte var någon synvilla.

Tredje gången, några veckor senare var mannen i garaget kvar uppemot 1 minut. Han berättar att han började tala med honom för att höra vad han ville och samtidigt tog några försiktiga steg mot honom. Men den främmande uppenbarelsen tog åter igen tre steg åtsidan varefter han vände huvudet och tittade rakt på honom och försvann.

Han berättar att mannen i garaget såg honom rakt i ögonen, som om han ville granska honom.

mystiskt mystiskt.

Sugen på mer? Lugn bara, det kommer..

en följdserie i flera delar


Trodde ni att det var slut där? Att hans samtal med denne problemtyngda man var det mest häpnadsväckande?
Tänk om. Det kommer mer.

Nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att fråga om detta möte. Jag frågar och han svarar. Han har varit med om så mycket så att han inte vågar berätta allt i rädsla för att anses galen. Han frågar om jag någonsin har mött en björn; det har jag inte, jag har inte ens sett en ute i det fria. Mer än 10 gånger har han mött björn i skogen och aldrig någonsin känt sig hotad. Vissa möten har tvärtom varit lekfulla. Såsom de många gånger han under sin bärplockning blivit knuffad på ändan av lekfulla björnar. Jag hade snarare blivit livrädd än skrattat jag, men det kanske bara är så jag föreställer mig möten med björnar..

Han berättar om ett särskilt häpnadsväckande möte på ett kalhygge. Han var ensam och hade rast i arbetet när han ser en björnhona med två ungar komma lunkandes från skogskanten. (Ungefär nu hade jag sprungit för livet alternativt svimmat av rädsla!) Han berättar att han sitter kvar, lugn och trygg efter många andra möten med vänliga björnar. De går mot honom och stannar några meter bort. Modern ser på när ungarna lekfullt närmar sig min herre till gäst. (Nu hade jag definitivt svimmat!) De leker vid hans fötter. Han ser upp på björnhonan och mäter hennes blick, hon är lugn och i blicken döljer sig något större; hon är stolt!

Han visar hur björnhonan sträcker på ryggen och liksom strålar av stolthet. Hon kom till honom för att visa sin stolthet; sin familj. Hon sträcker på ryggen flera gånger och han ler. Han säger att han aldrig trodde att en björnhona kunde vara så stolt över sina ungar, aldrig.

Och jag håller med honom; aldrig trodde jag att en björnhona skulle leda sina ungar fram till en främmande människa för att visa honom sin stolthet. 

stay tuned, there's more to come!

Ich muss einen aus meinem Sinn schlagen, aber Ich kann es nicht tun

Har skrivit det tidigare men nu händer det igen. Nåväl, jag misstänker att det inte är så många som läser denna längre eftersom det var år och dar sen jag skrev sist. Det är rätt så dött här, men å andra sidan rätt så levande hos mig. Saker händer, nya människor dyker upp, gamla vänner kommer på besök och plugget tar upp en hel del tid. På något sätt så går det ändå ihop, tid är det enda vi har.

Solen skiner ute och jag känner för att åka långfärdsskridskor, dricka varm choklad och njuta av livet. Några chokladbitar som Ebba och Frida lämnade till mig får räcka, det blir ett helt okej substitut. Lika bra att ta med sig resten upp till campus så jag har lite socker utifall energin skulle tryta under föreläsningen. Jag behöver all energi jag kan få och lite mer därtill, ikväll blir det nämligen dans och dans och dans. Det kommer gå ganska dåligt och jag kommer nog bli rätt så snurrig, men kul blir det ändå!

saknar er.

... jag är glad & livet leker



Sitter just nu med en fet bok framför mig. Den har hängt med mig i några veckor nu och jag måste medge att det är först nu som det börjar smidigt att läsa och förstå det som står i den. Det är å andra sidan väldigt passande, för på fredag har jag min första tenta här i Östersund. Spännande och lite nervöst. 

Jag laddar om med en kopp te och dyker in i tjockisboken igen. Vi ses sen!

Nu har jag varit på McDonalds så det räcker och blir över för det här året!

Befinner mig i skrivande stund vid ett bord i ett hörn av McDonalds, småfrysandes och lite halvt illamående sen McFeasten eller vad det nu var jag åt till middag vid 21. Nu har åtminstone fått igång internet, vilket gör fördrivandet av tiden lite roligare. Värre var det innan då jag endast hade en bok att roa mig med, men som värst var det nog det pinsamma ögonblicket då jag fick hjälp att få igång internet. En liten knapp var det tydligen som man skulle trycka på, och man kan ju tycka att jag borde veta det eftersom det är min egen dator.. men NEJ - det krävdes en kille för att lösa problemet. Nu kanske det inte var just det att det var en kille som gjore så att det löste sig, men ja, det krävdes i varje fall en utomstående person för att lösa det. PINSAMT säger jag, mycket pinsamt. Men internet fungerar och jag är nöjd och glad. Nu får jag lite gjort.

Dessutom dricker jag kaffe, en stor cappuchino - gratis. Det var fjärde beställningen på McDonalds idag, och jag kanske räknas lite som en stamkund numera. Jag hoppas dock att jag inte kommer spendera lika mycket tid här i framtiden, för norrlänning som jag ändå är så ogillar jag McDonalds och undviker helst att äta där. Men idag är ett undantag, hoppas jag.

Nog om detta fettiga, kalla men dock lite trevliga matstället. Jag har ju faktiskt hunnit med lite annat idag också, tro't eller ej. Jag har exempelvis varit och spanat in mitt hem för de kommande 4 månaderna och jag gillade det jag såg. Det blev ett besök i studentlägenheten med fika och trevligt prat med hon jag hyr av och hon jag kommer bo ilag med den närmaste tiden. De verkar trevliga båda två och jag tror att det här kommer fungera mycket bra. Lägenheten i sig är belagd typ mitt i stan, nära till allt så att säga. Det är ett äldre hus som verkar vara ombyggt till studentbostäder, men fräscha sådana. Det är 3 meter i tak och stora fönster som man kan sitta i (underbart!), ljusa färger i alla rum och allmänt fint. Jag kommer alltså bo tillsammans med en annan tjej och dela kök och badrum med henne, men ha ett eget stort rum för mig själv. Det känns bra, mycket bra. Det här är en sån där lägenhet som man skulle vilja ha, som man önskar att man kunde få! Centralt belägen, ljust och stort och fönster man kan sitta i - vad mer kan man önska sig?

Imorgon ska jag och Ebba utforska campus och spendera lite tid på stan här i Östersund. Kanske leta lite böcker och annat som kan vara bra att ha, eventuellt en jacka till mig. Sen tänkte jag antingen besöka kyrkan, se till att träffa nån kompis eller leta upp något trevligt café. Jag måste ju ändå lära känna staden lite mer och lära mig hitta här för jag tror nämligen att jag blir kvar ett tag. Just nu, efter en dag, känns det nämligen ruskigt bra. Jag hoppas det håller i sig!

kramar från en vilsen, nybliven jämte!

Jag gillar dig inte - ge dig iväg dumma rapport!


Dagen har spenderats med böcker om gruppspykologi och ledarskap, och visst är det intressant, det tycker jag. Men det är inte lika roligt när man lyckats med att ha en massa kvar att göra i sista sekund. Det gäller alltså en rapport, en slutrapport till och med. Eller "paper" som min handledare kallar det. Det är en rolig kurs och intressanta ämnen men jag tycker inte det är kul när jag missar DO-nätverket på grund av det. Suck.

På måndag är det dock över, då är det klart! Så då ska jag lägga min energi på annat istället. Såsom att packa ihop mina grejer i Umeå. Peppa inför brännbollsyran. Kontakta media angående att vi ska vara med. Fixa soffor. Kanske ha spontant vattenkrig på stan. Bada & grilla i goda vänners lag. Vi får se vad som hinns med på tre dagar. Jag ser verkligen fram emot veckan som kommer, veckan därefter, veckan därefter, veckan däre...

Först blir det nämligen allt det jag skrev ovan, sen skolbesök i Åsele, kolla på balen i Lycksele, UNFande överlag, road-trip i Sverige, tågluff i Europa och sen stugan x2 och lite annat. Jag längtar.

Nu ska jag dock sova, och imorn blir det återigen en dag med rapporten,.

tove

Usch, vad veckan gått fort! Jag tycker det kan vara måndag idag...eller kanske tisdag. Det har gått alldeles för fort och jag har verkligen inte hunnit med allt jag hade tänkt. Nej, blä på det. Hur som helst, så har dagen varit väldigt trevlig. Har köpt Interrail-biljetter till sommaren, så nu börjar det verkligen kännas att det närmar sig och att det ska bli av. Jag längtar alldeles otroligt mycket! Sen blev det go'middag med Mosipos på Lottas, och därefter efterrättsfika på Schmäck inkl en himlans massa trevligt prat med en riktigt trevlig pojk. Nej, det här har varit en trevlig dag.

Och just ja, jag höll ju nästan på att glömma det jag tänkte skriva om idag - Norge ringde mig! Eller, ja, kanske inte Norge som i landet Norge, men en norrman. Det är ungefär samma sak. Hur som helst, så ringde Norge och sa att de ville ha mig. Åtminstone att de tyckte att jag lät intressant och verkade som en bra person att ha som volontär i ett år för deras motsvarighet till UNF. Så nu är frågan bara - vill jag ha Norge?

- Jag är stressad


Första steget brukar väl vara att erkänna att man har problem, så vad är nästa?

Jag behöver hjälp, jag blir galen,..eller nej jag är redan galen. Seriöst, jag vet inte vad jag håller på med.

Don't get too worried, I'll survive.