Clear-headed writing

En äldre herre i 70-80-års åldern kom in till mig på turistbyrån. En ganska vanligt förteelse måste jag medge. Han frågar om det finns något att se här men det visar sig att han sett mer än vad jag kan tänka mig. Torvjsö och Vitterhuset har han givetvis besökt och även hembygdsområdet, men Offerhällen lyckas jag tipsa honom om.

Och det är nu, när jag tror samtalet är över och han ska bege sig vidare, som allting börjar:


Han börjar med att nämna Vitterhuset och frågar om jag sett vittra någon gång. Vartefter samtalet flyter på kring hans livserfarenheter, mäktiga sådana. Som sagt; det börjar med vittra och liknande väsen. Han minns då han började i skogen som 15-åring: Han fick höra allehanda historier från sina två äldre arbetskamrater. Men han trodde att de var galna. Han trodde inte på väsen, vittror, andar eller sådana märkliga ting. Inte än.

Han berättar om en man som talar med honom en dag i skogen. Mannen ber om hjälp, om någon att diskutera med. Han har fastnat. Under en månads tid pratar de med varandra. Mannen funderar på hur han ska lösa problemet och min herre till gäst fungerar som bollplank och stöd.

En dag tystnar det i flera minuter. Mannen återkommer och säger att problemet är löst, tackar för hjälpen och tar Adjö. Nu skulle de aldrig höras mer. Och mycket riktigt, flera år har gått men han har aldrig hört ifrån mannen igen. 


Stay tuned, this is only the beginning!