Flashback..
Ich muss einen aus meinem Sinn schlagen, aber Ich kann es nicht tun
Har skrivit det tidigare men nu händer det igen. Nåväl, jag misstänker att det inte är så många som läser denna längre eftersom det var år och dar sen jag skrev sist. Det är rätt så dött här, men å andra sidan rätt så levande hos mig. Saker händer, nya människor dyker upp, gamla vänner kommer på besök och plugget tar upp en hel del tid. På något sätt så går det ändå ihop, tid är det enda vi har.
Solen skiner ute och jag känner för att åka långfärdsskridskor, dricka varm choklad och njuta av livet. Några chokladbitar som Ebba och Frida lämnade till mig får räcka, det blir ett helt okej substitut. Lika bra att ta med sig resten upp till campus så jag har lite socker utifall energin skulle tryta under föreläsningen. Jag behöver all energi jag kan få och lite mer därtill, ikväll blir det nämligen dans och dans och dans. Det kommer gå ganska dåligt och jag kommer nog bli rätt så snurrig, men kul blir det ändå!
saknar er.
