why can't you just shoot me instead, it would hurt less.

I'm just out of words, out of speach, out of everything.
You can't even imagine how I feel at the moment. Continue hurting me, sure, go on with it. I'm holding on to life but you're slowly killing me, inch by inch. Why can't you just shoot me? Get it over with, end it, put a stop to it. I can't take this much longer, you're breaking me down, piece by piece, and I'm not able to put the pieces together again. As long as this goes on I can't do anything to ease my pain. It's just not possible. If this continues it will end with me leaving you for good, I'll let you go, I'll stop talking to you and I'll just pretend as if you don't exist. That would hurt even more, but only for a while, then I'd be alright again. It's the only thing that will come out of this if nothing changes.
I don't want it to be that way, I want you to be a part of my life, but I want you to fill my life with laughter and joy.
I want you to be the essence of my life. I love you.

So please, why can't you just shoot me instead, it would hurt less.
Or tell me the truth, please, just tell me the truth.

t

Wir gerieten ausser Rand und Band...,

"Don't you know that you're taking my time to make up your mind.." - a line from a very strange song. But it's kind of connected to my life, or to me as a person. I think some of you who's reading this might agree, maybe. It depends on how long you've known me. 

Anyways, had a nice weekend? So far I have and I think that it'll only get better. (let me continue dreaming)..

Saker och ting är inte alltid som man tror, skenet bedrar etc. Det har vi väl alla hört och säkert upplevt någon gång också. Det stämmer, mer eller mindre, i de flesta sammanhang. Ibland är det däremot precis som det verkar vara, what you see is what you get, som en kompis brukar säga. Jag gillar de stunderna, då allt är ärligt och öppet. Igår var en sådan dag, till viss del i alla fall. Lotta på besök. Samtalet flyter på automatiskt, allt möjligt kommer på tal, tråkigt som roligt, pinsamt som störande, allt. Det är tur att jag kan prata med dig så öppet om vissa saker, fast samtidigt så dolt. Det hjälper mig på vägen, vägen mot framtiden så att säga. Vi pratar om det som om det vore en omöjlighet, som om det vore ren fiktion. Vi diskuterar hur det skulle vara, hur det skulle kunna se ut, allt möjligt. Ren fiktion, om det ändå vore så väl.
Ren och skär verklighet, nästan.   

Ich mag dich nach wie vor.

tovv


once again,.

Då var jag här igen, samma ställe som innan. Runt runt runt i cirklar går mitt liv just nu. Samma saker om och om igen. Jag trodde att det skulle vara annorlunda, hända något nytt nu, men nej. Det är likadant som innan. Jag har det bra, det har jag. Jag kan inte klaga, jag saknar egentligen ingenting. Allt är som det ska. Ändå är det en upprepning, ständigt detta upprepande.

Snälla, ta tag i det. Få det gjort. Berätta nu.
Vad vill du?

I'm feeling good..

as usual?

Nåväl, låt oss byta språk. Det är onödigt att överdriva det här med engelska, det räcker med skolan.
Even though I love the language!

Hur kommer det sig att människor hittar varandra?
På något mystiskt underligt sätt så lyckas de finna varandra mitt ibland alla dessa miljoner-miljarder andra. Jag förstår det helt enkelt inte. Att de sedan kommer så pass bra överens med varandra och bara lägger sista pusselbiten i varandras liv, det är ännu overkligare. Detta förvirrar mig till tusen.
Jag borde kanske klarlägga att jag inte talar om denna stora kärlek som folk alltid hittar i filmer. Inte deras soulmate som de ska tillbringa resten av sitt liv med och älskar av hela sitt hjärta. Nej jag talar inte bara om detta , inte endast om den "stora kärleken". Nej det vore inte likt mig att sitta och filosofera kring det. Inte alls. Det jag klurar på är snarare bara vänner, eller rent utav att man hittar någon att prata med överhuvudtaget. Det är bara underligt..

Ännu värre ska det bli. Jag upptäckte just att en utav mina bekanta börjat prata med en person. De har aldrig träffats, såvitt jag och de vet. Och de pratar på flitigt, om allt möjligt. Det roliga är att jag känner båda personerna.. hahah! Och det blir bättre, vi går alla på samma skola, det vet de redan om. Det var nog därför de började prata, tror jag.
Och nu till höjdpunkten, de kommer att träffas! hahaha! Nu snart, kanske redan till veckan. Så det är som lite ironiskt att de har börjat prata med varandra nu i helgen. I love it

Nej, nu väntar sängen. Ska bara ge mig i kast med påslakanet först. Jag hatar den delen, varför är sängar, och därmed täcken och påslakan, ca 2 meter långa när jag bara är 1.60.... ??

tovv

von Post

Tänk er att man kan heta just von Post i efternamn, lite underligt. Det är iaf namnet på någon man, som troligen inte lever längre, som skrivit en av böckerna vi läst för projektarbetet. Vi läste inte mycket, inte mycket alls. Någon sida eller två.
Lennart von Post.

Nog om honom, mer om annat.

Jag köpte frimärken idag, och jag måste då säga att de frimärken som fanns inte var vidare fagra. Det var som att välja mellan pest och kolera. Visst, det är bara frimärken. Enkla, engångs-frimärken. Motivet är ganska oviktigt, ändå finns det olika att välja mellan. Jag kan då meddela att det ännu inte är Jul-motiv, utan potatisar och hundar på frimärkena. Jag lyckades hitta ett annat. Fixat och klart. Post.

Apropå potatis, min middag idag består av potatisbullar och morötter. Bacon ids jag inte steka och jag vill heller inte ha det. Potatisbullar, morötter, vatten (möjligen saft) och kanske nån krydda eller sylt. Det duger gott och väl. En hårdbrömacka till blir det nog också, med smör på. Efterrätt är överskattat, men det finns ju faktiskt kolakakor i frysen, kan hända att dem försvinner innan morgondagen. Skyll på mig. 
Maten är klar, guten apetit!

hjälp,

snart. snart.. snart...
Hur ska jag nu klara detta, gah!
Jag måste ju, jag vill, men, ändå inte.
Hjälp!




Jag klarade i alla fall matteprovet, det var en glad överraskning.


tovv

Novemberlov,.

Folk, folk och ännu mer folk. Det sammanfattar mitt lov väldigt bra.
Nu, så här sista dagen på lovet, är jag väldigt trött, men det är det värt. Det är det alltid värt.
När jag är trött brukar jag gå igenom olika minnen jag har, händelser och annat jag varit med om. Idag är jag trött, idag tänker jag mycket, idag försöker jag reda ut mina tankar.
Dessutom så pratar både du och jag mer sent på kvällen/natten, ännu en anledning till att vara uppe.

Det jag är mest förvånad över är att jag faktiskt hann göra allt som jag hade planerat. Förutom att fara till Östersund då, kan vara därför jag hunnit med allt annat. Tack för en riktig bra vecka som in saknade mycket.
Bastu, film, nattpromenader, fika, spel, kort, biltur, pingis, bio, erik på tv , målning och mer fika.

Nej, nu blir det till att packa och äta lite innan bussen avgår 18.45.
Hör gärna av dig

Jag har bestämt mig, nu ska jag bara genomföra det.

tovv

RSS 2.0