En dag med rapporten...

Jag gillar dig inte - ge dig iväg dumma rapport!


Dagen har spenderats med böcker om gruppspykologi och ledarskap, och visst är det intressant, det tycker jag. Men det är inte lika roligt när man lyckats med att ha en massa kvar att göra i sista sekund. Det gäller alltså en rapport, en slutrapport till och med. Eller "paper" som min handledare kallar det. Det är en rolig kurs och intressanta ämnen men jag tycker inte det är kul när jag missar DO-nätverket på grund av det. Suck.

På måndag är det dock över, då är det klart! Så då ska jag lägga min energi på annat istället. Såsom att packa ihop mina grejer i Umeå. Peppa inför brännbollsyran. Kontakta media angående att vi ska vara med. Fixa soffor. Kanske ha spontant vattenkrig på stan. Bada & grilla i goda vänners lag. Vi får se vad som hinns med på tre dagar. Jag ser verkligen fram emot veckan som kommer, veckan därefter, veckan därefter, veckan däre...

Först blir det nämligen allt det jag skrev ovan, sen skolbesök i Åsele, kolla på balen i Lycksele, UNFande överlag, road-trip i Sverige, tågluff i Europa och sen stugan x2 och lite annat. Jag längtar.

Nu ska jag dock sova, och imorn blir det återigen en dag med rapporten,.

tove


torsdag?



Usch, vad veckan gått fort! Jag tycker det kan vara måndag idag...eller kanske tisdag. Det har gått alldeles för fort och jag har verkligen inte hunnit med allt jag hade tänkt. Nej, blä på det. Hur som helst, så har dagen varit väldigt trevlig. Har köpt Interrail-biljetter till sommaren, så nu börjar det verkligen kännas att det närmar sig och att det ska bli av. Jag längtar alldeles otroligt mycket! Sen blev det go'middag med Mosipos på Lottas, och därefter efterrättsfika på Schmäck inkl en himlans massa trevligt prat med en riktigt trevlig pojk. Nej, det här har varit en trevlig dag.

Och just ja, jag höll ju nästan på att glömma det jag tänkte skriva om idag - Norge ringde mig! Eller, ja, kanske inte Norge som i landet Norge, men en norrman. Det är ungefär samma sak. Hur som helst, så ringde Norge och sa att de ville ha mig. Åtminstone att de tyckte att jag lät intressant och verkade som en bra person att ha som volontär i ett år för deras motsvarighet till UNF. Så nu är frågan bara - vill jag ha Norge?


Okey, I admit it,

- Jag är stressad


Första steget brukar väl vara att erkänna att man har problem, så vad är nästa?

Jag behöver hjälp, jag blir galen,..eller nej jag är redan galen. Seriöst, jag vet inte vad jag håller på med.


Don't get too worried, I'll survive.


RSS 2.0