Clear-headed writing

Ja, tyvärr kan jag nog inte köpa dig en digital systemkamera. Dels för att jag då inte skulle ha råd med presenter till någon annan, samt av den anledning att du skulle bli rädd för mig. Det skulle jag blivit om jag var du. Om jag var du, så skulle allt detta vara väldigt underligt, och jag har egentligen ingen aning om vad jag skulle tycka, om vad jag tycker om allt möjligt för tillfället.
Det är svårt att föreställa sig andras tankar, mycket svårt.
Vilken tur att jag är jag.

Vintern närmar sig med stormsteg, ordagrant, och det är dags att ta fram mössa och vantar. Jag tycker att det borde komma snö snart, inte riktigt än men snart. Efter lovet vecka 44 vore ganska perfekt, då är man redo för den riktiga vintern. För tillfället är jag dock inte det minsta redo, för vädret kanske men inte för själva tiden framöver. Jag har inte klart för mig vad som kommer hända och saker behövs undersökas och organiseras...det är mycket som ska tas itu med. Jag tror bland annat att jag ska skriva ett brev, ett brev som kan ta väldigt lång tid att skriva eftersom jag är jag, det vill säga ambivalent.
Men det ska bli gjort, till (nästan) varje pris.

Nyår, denna återkommande högtid med sina återkommande problem. Vad är det tänkt att man ska göra under nyår, och med vilka? Jag har alltid haft svårt för detta, att besluta var och med vilka jag ska spendera nyårshelgen. I år har jag det däremot ganska klart för mig, tror jag. Jag beslutade förra året att jag ska återvända till Unite, som denna gång är i Umeå för er som undrar. Frågan är nu om jag ska stå fast vid detta beslut eller inte, beroende på en hel del inspelande faktorer. Systemkameran har något att göra med en faktor, mina nära och kära med några fler och min vilja med de flesta.

Nej, vi får allt se hur detta slutar, allt möjligt kan hända innan året är över.
Berätta för mig, lyssna på mig, prata med mig.
Jag hoppas på det bästa,..