En herres bekännelser, del 3.

en följdserie i flera delar


Nog trodde jag att något mäktigare än det där kan nog inte hända, särskilt inte när det gäller björnar. Tänkte ni precis också det? Ja, då hade ni lika fel som jag hade. Vad denne herre varit med om slutar aldrig förvåna mig..

Han berättar om en annan gång. En dag då han var ute i skogen och vandrade, om det var bärplockning eller annat nämner han inte. Det kan ha börjat med en lekfull knuff på ändan den här gången med, det förtäljer inte historien, men det slutade hur som helst med närkontakt i högsta grad.

- Jag har varit så nära björn att jag känt hans blöta nos mot mitt ansikte.

Jag tror, givetvis, att det var ett hotfullt möte och funderar på hur han lyckats överleva. Mina farhågor stillas när han fortsätter berätta att björnen på något vis omslöt honom (Jaa, tänker jag, han tänkte väl mosa dig?). Som en mor som skyddar sitt barn säger han att björnen skyddade honom. Jag tänker att min herre till gäst har oerhört bra hand med björnar!

- Han stod på min fot och det kändes tryggt. Han skyddade mig.

Jag ser björnen framför mig som en stor lurvig mur skyddandes en liten man, ett rätt så effektivt skydd skulle jag vilja påstå. Mot vad han skyddade honom vet han inte, och jag tror nog inte att jag skulle vilja veta det heller.



Det kommer mera..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0