Clear-headed writing

en följdserie i flera delar

Åter igen en spännande berättelse som utspelar sig i garaget. Min herre till gäst berättar om ett otroligt vitt sken, men ändå inte bländande. Men så vitt att allt försvann. Hän säger att han såg genom allt. Han såg genom bilen, han såg träden bakom huset. Det var ett obeskrivligt vitt sken, men väldigt vitt. Fem personer kom till honom. De brydde sig tydligen inte om väggar eller om bilen utan gick genom allt och stannade framför honom. Han berättar att han var lugn och försökte prata med dem, medan jag nog hade varit rätt paralyserad..  Men de svarade inte. Han berättar hur han då upptäckte att om han kollade på deras pannor kunde han se vad de tänkte.

 - "Och om jag kunde se deras tankar, så kunde nog de se mina också!"

 På det viset började de kommunicera. Och pratade länge.

De visste allt. Deras intelligens var enligt honom sjufaldigad våran. Han berättar att han kunde fråga om sina förfäder och få utförliga beskrivningar av deras leverne. Och han kunde även fråga om framtiden, och få svar. 
Han upprepar flera gånger att deras intelligens är ofantlig. De berättade för honom att livet på jorden bara är en bråkdel av vad livet efter är och vad det har att erbjuda..

Så här pratade de i tjugo års tid, ibland uppemot 30 minuter. De kunde samtala om allt mellan himmel och jord och mer därtill. De berättade sådant för honom som han aldrig kunnat tänka sig, sådant man som människa inte kan tänka sig. Han säger att hans huvud fylldes till bredden av information efter varje samtal. De berättade för honom om att hans tre svågrar skulle gå bort inom en snar framtid (kanske även hur?) men han trodde självklart inte det. När så den första lämnade jordelivet kastade han bort det som en tillfällighet. Men de hade rätt, alla tre gånger.

Han säger att har givetvis inte kunde berätta för någon att han redan vetat om det i förväg. Det går inte att bara gå fram till någon och säga sådant. 

 - "Besökarna berättade sådant som man inte kan prata om med andra, då tror de en är *snurrar fingret vid tinningen* galen. En av de jag berättade detta för svarade att den första mannen (se förra inlägget) troligtvis kom för att se om jag skulle skita på mig”

Han tror själv också att det kan vara så, att de kom just för att testa honom. För att se om han var mottaglig för all den information de hade. De behövde nog någon att prata med tror han. Men till slut vart det för mycket, berättar han. Det var alldeles för mycket information för hans hjärna, alldeles för överväldigande information.

 - "Vår intelligens klarar det inte, men deras är så mycket större. Jag var tvungen att be dem sluta. Och en sådan sorg har jag aldrig sett hos någon som när jag sa det. När jag bad dem sluta. Men de förstod, de visste."

mer..